Där omtanken blir en kedja – att förstå medberoende
Medberoende är ett ord många förknippar med missbruk.
Men egentligen beskriver det ett mönster där vi låter någon annan bli beroende av oss för att slippa ta sitt eget ansvar – ofta i tron att vi hjälper.
Ibland är det tydligt och dramatiskt.
Ibland så stilla och vardagligt att vi knappt märker det.
När hjälpen blir ett hinder
Medberoende kan se ut som att alltid finnas där med lösningar, ursäkter eller pengar.
Men det kan också vara mer subtilt:
att alltid vara den som lyssnar utan att ställa följdfrågor,
eller att ständigt jämna vägen för någon annan så att de slipper möta konsekvenserna av sina val.
Vi gör det ofta av omtanke eller kärlek.
Ändå kan effekten bli att vi tar över ansvaret för någon annans liv –
samtidigt som en känsla av tomhet, irritation eller skuld växer inom oss.
Att se detta är första steget.
Inte för att vi gjort fel, utan för att vi behöver förstå mönstret för att kunna förändra det.
ACT: Att våga se vad som sker i stunden
Acceptance and Commitment Therapy (ACT) handlar om att stanna upp och lägga märke till vad som pågår inom oss –
istället för att automatiskt försöka fixa eller fly undan obehaget.
När vi upptäcker vårt medberoende kan vi lägga märke till impulsen att genast hjälpa, rädda eller jämna ut.
I stället för att döma den impulsen kan vi öva på att observera den:
”Där är lusten att ta över.
Där är oron för vad som händer om jag inte gör något.”
Att se utan att agera omedelbart kan kännas ovant – men det är en nyckel till förändring.
Att lossa greppet – inte hjärtat
Många oroar sig för att det är själviskt eller kallt att sluta hjälpa.
Men att lossa greppet betyder inte att vi stänger hjärtat.
Det kan handla om att låta någon själv ringa det där samtalet,
ta konsekvenserna av ett beslut
eller bära sin egen oro.
Vi kan fortfarande vara närvarande, men vi slutar bära det som inte är vårt.
ACT påminner oss om att vi kan välja handlingar som ligger i linje med våra värderingar:
omtanke, respekt, värdighet –
även när vi inte ger efter för rädslan att bli avvisade eller klandrade.
Att frigöra sig utan skuld
Skulden är ofta det svåraste.
Vi kan känna att vi sviker den andra när vi drar gränser.
Men skuld är inte ett bevis på att vi gör fel –
det är ofta bara ett tecken på att vi gör något nytt och ovant.
Vi kan låta skulden vara där utan att låta den styra oss.
Vi kan säga till oss själva:
”Jag kan vara en kärleksfull människa
även när jag låter dig ta ansvar för ditt liv.”
Ett stilla hopp
Att börja se sitt medberoende är en modig handling.
Det är ett första steg mot att leva mer i linje med sina egna värderingar –
och ge både sig själv och den andra friheten att växa.
Det här är inte en väg som kräver perfektion,
bara en villighet att se, att stanna upp
och att långsamt lossa det som inte längre behöver hållas fast.