Att leva med det som inte fick bli klart
När livet lämnar kapitlet öppet
Det finns saker i livet som aldrig riktigt får en avslutning. Relationer som inte blev som vi trodde. En början utan ett slut. Ett avsked som aldrig riktigt fick ett ramverk.
Detta speglar något djupt mänskligt: att mycket i våra liv inte får någon tydlig upplösning. Vi lever vidare med öppna kapitel, halva meningar och sådant vi aldrig riktigt fick svar på.
Vi kanske bär dem med oss tyst, de där berättelserna. Inte för att vi vill hålla fast vid dem – utan för att de aldrig släppt taget om oss. De dyker upp i vissa samtal, vissa dofter, vissa drömmar. Som något oavslutat som fortfarande söker ett rum att vila i.
Acceptans som inre riktning
Och det är lätt att tro att vi måste förstå dem. Att det vi inte fick ordning på måste sorteras, bearbetas, försonas. Men det är inte alltid möjligt. Livet ger inte alltid svar. Och ibland finns det en befrielse i att sluta försöka få allting att gå ihop.
Att leva med det ofullbordade är inte att resignera. Det är att erkänna att vi inte behöver sy ihop allt för att gå vidare. Vissa stygn får förbli lösa.
Ärr som fortfarande kan kännas
Sår läker och blir till ärr – men det kan fortfarande dra lite i huden när livet stretar åt olika håll. Vi minns, vi känner, vi reagerar ibland utan att förstå varför.
Det är inte likgiltighet. Det är en form av inre hållning. En varsam acceptans. Vi övar oss i att låta saker få finnas utan att kräva förändring. Vi ger plats åt det som ändå är där, och som kanske har varit det länge.
Närvaro i det som är
När vi gör det, frigörs något. Energi som tidigare bundits i grubblande eller förhoppningar kan återvända till nuet. Till det som faktiskt pågår. Och i det nuet kan vi fortsätta plantera. Fortsätta möta. Fortsätta vara människor – inte trots det ofärdiga, utan med det som en del av väven.
Kanske är det just det som är livet. Inte att få svar på allt. Utan att kunna bära det obesvarade med värdighet.
Övning – Att ge det en plats
Övning – Att ge det en plats
Du kan göra denna övning när du har en stund för dig själv. Gärna skrivandes.
Sätt dig bekvämt. Låt kroppen få slappna av. Känn underlaget mot din kropp, låt andetaget bli lite djupare.
Låt tankarna gå till något i ditt liv som aldrig riktigt fick bli klart.
En relation, ett sammanhang, ett val du aldrig fick fullfölja.Säg tyst inom dig:
“Det här blev inte som jag hade tänkt. Och jag kanske aldrig får veta varför. Men det får finnas här.”Skriv några rader under dessa tre rubriker:
– Vad jag ville
– Vad som blev
– Vad jag fortfarande bärLäs det du skrivit. Inte för att analysera – utan för att bevittna.
Avsluta med frågan:
Hur vill jag leva, även med detta i mitt liv?
Det handlar inte om att förstå. Inte om att rättfärdiga. Bara om att låta det få en plats – så att du kan ta din egen tillbaka.
